Veckans filmtips: Million Dollar Baby
Dagens låt: My Lonesome Only Friend



With the focus of a fool, man you can tell me anything.

Det känns som att man har färre vänner än förut. Som att man har glidit ifrån alla man brukade umgås med förr, och nu endast umgås med ett fåtal. Men det är väl så det funkar, människor glider isär, tar varandra för givet och glömmer så småningom bort varandra nästan. Har haft mobil igen i nån vecka nu, men det känns som att ingen hör av sig längre, igen vill umgås. Jag själv är väl rätt dålig på att höra av mig också, men det är sån jag är. Vilket leder till mycket ensamhet och tvivel, som till exempel igår. Okej att man sitter ensam många vardagskvällar och verkligen inte har någonting att göra, men det är lite jobbigt när det ska behöva hända en lördagskväll också, bara för man inte vet vad man ska göra eller har någon man kan höra av sig till som vill umgås med en.

Try to find my self before I start to loathe it.

Så, min lördags spenderades för det mesta hemma hos Tompa, som inte var hemma, men jag lånade hans dator för att inte bli för uttråkad eller något. Tittade på Ice Age 3, som otroligt nog var nästan lika bra som dess föregångare, mest tack vare Buck, vars röst var lånad av underbara Simon Pegg (Shaun of the Dead), som var en underbar, mer utflippad variant av Jack Sparrow ungefär. Senare promenerade jag över till ica innan de stängde (de stängde vid 20.00 istället för 22 pga av en personalfest...), där jag inhandlade allt jag behövde för att klara av kvällen helt ensam i min lägenhet, det vill säga lite snabbmat, chips, läsk och två filmer.

Get me what I please, a desire to be free...

Dessa filmer var då veckans filmtips Million Dollar Baby, och Zoolander som får ett hedersomnämnande. Jag har aldrig varit ett stort fan av Clintan-mannet, men efter att ha sett hans Gran Torino märkte jag att han nu på senare dagar i alla fall har blivit en höjdare på dramafilmer och en riktigt bra regissör. Ända sen jag såg Gran Torino har jag velat se Million Dollar Baby men aldrig fått chansen direkt, men nu tog jag den chansen, köpte filmen och såg den. Den var riktigt bra, jag gillade särskilt Morgan Freeman, mycket för att han inte riktigt var som han var i alla andra filmer han är med i. Väldigt bra regi av Clintan även här och jag gillar särskilt slutet.
Zoolander är en komedi som är regisserad av Ben Stiller, han har även huvudroll och har såklart varit med och skrivit manus. Jag har varit väldigt tveksam om vad jag tycker om Stiller efter filmer som Släkten är Värst, Natt på Muséet och andra liknande filmer han har varit med i. Men detta ändrades drastiskt när jag såg Tropic Thunder, som han också har regisserat och skrivit manus till. Så med den i åtanke tänkte jag att Zoolander kan ju inte vara dålig! Och visst hade jag rätt, den var inte lika rolig som Tropic Thunder, men vissa delar var inte långt ifrån. Förutom Stiller så är även Owen Wilson och Will Ferrell med, och Will Ferrell var verkligen otroligt underbar, allt från hans frisyr till hans pudel ("Obey my dog!") var klockrent.
Sedan såg jag också The Curios Case of Benjamin Button för andra gången så jag kom inte att lägga mig förrän vid halv fyra ungefär, den orkar jag inte skriva om just nu dock eftersom jag har sett den förut, så det var ju mer en repetition, men underbar är den. Väldigt lik Forrest Gump märker jag nu när jag såg om den, och det är kanske inte så konstigt med tanke på att det är samma författare till de båda filmerna.

I know you tried to save me, baby but you ran out of time...

Om min lördag var ensam och lite småtråkig så var min fredag det motsatta. Efter skolan stack jag hem till Tompa och satt där ett tag innan vi åkte in till Växjö med Marcel. Varför åkte vi till Växjö med Marcel en fredagskväll då? jo, för att se The Baboon Show såklart. Fört gick vi hem till en kompis till Marcel och förfestade lite, hade trevligt och så. Sedan vid klockan nio gick vi och hämtade Jasmin som då anlände med tåget, sedan gick vi allihop till Kafé DeLuxe, där Baboon skulle spela. Det var ett väldigt mysigt litet ställe, och var man där innan tio slapp man visst betala inträde. Vi fick reda på att Baboon inte skulle spela förrän vid cirka 23:30, så vi satte oss och tog nån öl och satt och chillade och lyssnade på tjejen som sjöng akustiska på låtar på scenen.
Lite senare går jag på toa, och när jag kommer ut så står Niklas (trummis i Baboon Show) och vinkar på mig. Jag går fram och vi står och snackar en stund och han frågar om jag behövde betala för att komma in, jag förklarade att man inte behövde betala om man var där tidigt och han berättar att jag var på gästlistan, men de hade inte kunnat få tag på mig för att berätta det för mig! Jag måste såklart kolla upp det så jag går med Marcel när han ska ut och röka, och när vi skulle in igen behövde jag mycket riktigt inte betala något, för jag stod på listan! Mycket lustigt. Själva spelningen är väl inte så mycket att säga om, eftersom dom var lika underbara som vanligt, mer än att det var kul att se dom på liten scen igen, vilket var ganska länge sen sist då jag har sett dom på två festivaler senast. Baboon Show gör sig verkligen bäst på liten scen på ett litet hak som detta, för dom har väldigt mycket kontakt med publiken, Cecilia vill alltid trycka upp sig i ansiktet på de som står längst fram och stirra på dom medans hon står nästan obehagligt nära en och skriker i mikrofonen, det är sånt som inte funkar på större scener såklart. Under några låtar tog hon även en tur ut i publiken och sprang omkring, vilket även Helen gjorde under Betsy, där hon inte börjar spela förrän efter halva låten ungefär. Så när hon sprang ner i publiken och ställde sig jämte mig och Tompa blev vi verkligen förvånade!

I try to run but I can only crawl, every time I stand I slip and surely fall.

Ni som känner mig vet att jag är galet förtjust i ett band som heter Rx Bandits. Deras låt My Lonesome Only Friend är verkligen dagens låt för den är så otroligt bra, har haft den på huvudet hela dagen och kan inte sluta lyssna på den. Jag vet inte vad det är som gör den så bra egentligen, det är en relativt simpel och "mainstream"-aktig låt för att vara dom. Det kan vara Matt Embree's otroliga känsla när han sjunger, Steve Choi's ständiga skiftande mellan keyboardsen och gitarren eller det härliga gitarrsolot där båda gitarristerna turas om att sola. Det kan också vara den snygga texten som syftar på ett heroinmissbruk. Ganska vanligt ämne kanske, men det går hem och texten är lite mystiskt och säger inte direkt vad den handlar om, men det är inte jättesvårt att tolka ut att den handlar om någon form av drogmissbruk i alla fall. I övrigt så har jag denna helgen mest lyssnat på Baboon Show, Randy och NoFX egentligen. Om två veckor är det ju faktiskt dags att se Baboon Show för tionde(!) gången, denna gången i Stockholm och förutom dom spelar ju också Randy! Ser fram emot det som fan.





Oh now I take my last breath, oh my lonesome only friend...

Veckan som kommer är det rätt mycket som gäller. Två liveframföranden skall ske. Det första är på torsdag då ES3 har betingskonsert i spegelsalen i skolan på kvällen, öppet för allmänheten så kom gärna. Sen ska jag spela med Klas Kapell (ett gammalt band där min fader en gång medverkade tillsammans med min gamla musiklärare) på godsmagasinet 19:50 på lördag, får inte missas! Sen blir det väl repa med McPieass nån gång i veckan med, kulturnatta närmar sig med stora kliv och det ska bli kul att spräcka McPieass-oskulden live! Nu när jag tänker efter, så blir det ju faktiskt första gången någonsin jag spelar live med ett punkband!

(Och tyvärr på lördag kommer jag ju missa Nikkis och Matthias 18-års barnkalas efter som dom är töntar och väljer dålig töntdag! Men jag önskar er grattis i förskott och hoppas ert barnkalas blir skittråkigt utan mig, för man kan ju inte ha kul utan mig!)